Lördagspäron

Päron är helt hopplösa frukter, framför allt eftersom de är ätbara i ungefär en halvtimma som Eddie Izzard så tydligt förklarar.

Men vi har ju ett stort fint päronträd runt hörnet där frukten bara ramlar ner och blir mosade om ingen gör något åt saken.

Så jag tänkte så här:

Att ingefärskokta päron med glass och chokladsås kan ju bara vara gott...

Och den enklaste/godaste chokladsåsen görs ju som bekant på lika delar kakao, vatten och socker.

Jag tycker om att tala inför folk...

...men huruvida jag tagit mig vatten över huvudet när jag med 12 dagars varsel går med på att 1) läsa på om syrning av grönsaker, 2) syra ett par burkar med grönsaker, 3) hålla en kurs i hur man syrar grönsaker på kulturnatta får bara tiden utgöra.

Hur som införskaffades idag ekologisk vitkål och rödbetor samt jodfritt salt och grönsaker syrades helt enligt konstens alla regler. Eller enligt dessa recept:

http://www.ica.se/recept/sasongens-syrade-gronsaker-716698/

Dock använder här enbart vitkål, rödlök och salt + kryddor

Samt:

http://matikvadrat.wordpress.com/2010/12/06/syrade-rodbetor-i-julstil/


Var väldigt glad över att jag fått ärva en mandolin som gjorde finrivet till rena barnleken.




















På rödbetorna följde jag receptet och hällde lag över så det var rätt simpelt. Vitkålen däremot saltades, bankades och fick stå och safta av sig ordentligt:




















Squeez them cabbages!




















Packa tätt tätt tätt!

















Vitkålslock över samt en ren sten som tyngd. Nu ska det vila en vecka i ett köksskåp och sen in i kylen. Bara å hålla tummarna!

Sommarsysslor

Det är så tyst här i bloggen att man nästan kan få för sig att jag inte sysslar nåt särskilt med varken odling eller matlagning. Så är självklart inte fallet, det sysslas för fullt, ofta bortanstäders, det bara bloggas inget särskilt om ett.

I år startade vi gårdsförening här på gården och därmed fick jag en pallkrage alldeles utanför porten att odla i utöver min lilla trappa och kruka. Jag lyckades med att, utan riktigt tänka på saken, plantera saker som kan skördas allt eftersom under hela säsongen. Alltså som växer i olika takt och som mognar vid olika tidpunkter vilket ger skörd över hela sommaren.

Först ut var ruccolan och rädisorna, de blev till mången trevliga försommarsallader kan jag lova. Lagom till att ruccolan var bortplockad började mangolden, rödbetorna och kronärtskockorna breda ut sig. Fortast växte mangolden och den har sett ut att behövas skördas i någon vecka så idag blev det av. Bort med mangolden alltså vilket skapar ytterligare plats för kronärtskockorna, rödbetorna och grönkålen att breda ut sig.

Här hittades lite receptinspiration och citron/timjanversionen serverades tillsammans med polenta och en sallad på frissésallad från lådan samt gurka och tomater från kvartersodlat. Resterna av mangolden förvälldes och hamnade i frysen.

Tyvärr håller vi inget café på kvartersodlat i år men lite trädgårdsunderhåll i form av helgvattning lyckas jag ändå sysselsätta både mig och lillstrumpan med. 

Odlingarna på kvarterodlat ser lite annorlunda ut i år. En ändring jag är särskilt förtjust i är att många växter som går att använda som en måltid växer tillsammans, t.ex. tomat och basilika/persilja. Även pumpa, selleri, bönor och majs odlas tillsammans i stora säckar som den ovan. Det ger matinspiration att se grödorna sida vid sida!

Dess bilder är dock några veckor gamla, nu har tomatplantorna vuxit till 1,5 meter och vissa bär på monstertomater som mognar om vartannat:

Den mittersta som också har små lustiga knoppar hade mognat idag och blev en del av salladen. Livet är allt bra lyxigt när man kan plocka sin egen middag.

Tillbaka till växtligheten!

Jag tänker frångå det gängse innehållet...

Och skriva lite om en hjärtefråga.

Mitt val

Härom året skulle min dotter få börja skolan och jag såg entusiastiskt fram mot att få välja skola. Jag skulle besöka alla skolor i stadsdelen och hitta den som kunde erbjuda min dotter de bästa möjligheterna att utvecklas till sin fulla potential. En skola med lagom stora grupper i bekväma lokaler och där man sätter kultur och naturupplevelser i fokus. Det är ju det politikerna står och munhugger runt. Det fria valet, viktigare än likvärdighet, viktigare än solidaritet, viktigare än kvalitet, prioriteras i politikernas brandtal högre än allt annat.

Döm då min besvikelse när det mycket snart stod klart att något ”skolval” var det ju inte riktigt tal om. Nej ”önska” är ledordet. Det är ju så att det finns ett bestämt antal elevplatser på skolan som beräknas på hur många barn som är födda inom upptagningsområdet. Det är också så att dessa platser minskat efter år av lågt barnafödande som inte lyckats ta baby-boomen -06 framåt i beräkning. Sen finns det ju den där årslånga kön också. Som beräknas på millimetern på hur långt man bor från upptagningsområdet.

Med våra 3,2 kilometer stod vi chanslösa. Trots ihärdiga samtal och brev till rektorer och skolansvariga fanns det inget att göra. Det var skolan i upptagningsområdet som gällde. Förvisso, skolan som låg bekväma 300 meter bort men också skolan som när jag besökte den gav mig kalla kårar. Skolan där rektorer byttes ut på löpande band och lärare efter lärare gav upp. Skolan där man lovat att högstadiet skulle flyttas, varpå massflytt av elever skedde (med förlorad skolpeng till följd), för att sedan ändra beslutet och lämna högstadiet med det enorma budgetunderskottet att skötas på knäna. Skolan där förskoleklassen kom att utgöras av 43 elever. Skolan där tre pedagoger slutade det första halvåret. Skolan där lärarna trots alla motvindar gör sitt absolut bästa med sina begränsade resurser. Något alternativ lyser med sin frånvaro.

Ändå står Björklund och anklagar föräldrar för att vara lata om de inte väljer en bättre skola. Han är såpass arrogant att han lägger ansvaret på föräldrar som gör allt de kan för att ge sina barn de bästa chanser de kan få. Som ser till att barnen både kan läsa och räkna plus, minus och tvåans gångertabell innan de ens börjar första klass. Han lägger konsumentansvaret på oss i stället för att garantera oss en likvärdig skola oavsett var vi kan tänker bo. För det är vad det handlar om. Skolans marknadsanpassning omvandlar föräldrar och elever från medborgare med självklara rättigheter till konsumenter som skall hållas ansvariga för sina val. Ett val som i all väsentlighet inte existerar.

Ja, jag antar att jag teoretiskt skulle kunna välja att rota upp min familj, köpa en för vår ekonomi för dyr liten tvåa och tränga in oss där för att hamna inom upptagningszonen. Jag antar att jag skulle kunna sätta mig i en 4-5 år lång kö så att mitt dotter till slut skulle komma in på skolan lagom till det är dags att välja högstadieskola. Jag skulle kunna välja någon hyfsad friskola och efter 1,5 års kötid få 90 minuters extra resväg på väg till jobbet. Jag skulle till och med kunna välja att köpa en bensinslukande och miljöovänlig bil och därmed minska den resvägen till 50 minuter. Men mest av allt skulle jag vilja kunna välja en likvärdig skola, var jag än väljer att bo och hur jag än väljer att ta mig till mitt arbete.

Även om...

det är för kallt för att krypa ner i jord kan man ju gå ut och lukta på den varma vårsolen några timmar.

Det var lite trångt med fyra tomatplantor i odlingspåsen i fjol så i år blev det tre. En med rosa, en med limegröna och en med orangerandiga frukter. Vanliga röda kan man ju köpa resonerar jag.

Pasteller och rost.

Vid tidigare besök på Lisebergs trädgårdsdagar stod backarna i full blom med tulpaner, magnolier och gröna buskar. Nu var backarna mestadels tomma sånär på lätt knoppande tulpaner.

I år blev det i stället köksbordet som kom i blom efter inhandling av lavendel, sippor och ros. I bakgrunden siktas chili, kronärtskockor och purjolök.

Då var det bara att vänta in på att man kan stoppa dem i marken då. Tills dess bygger jag trappa och gör i ordning tomatplantor.

I övrigt tänker jag att armeringsjärn är rätt nice stöd för klematis. Samt att det skulle gå bra ihop med pastellerna som i väntan på våren hänger på köksbordet. Var hittar man sånt månne?

Iz le goooood.

Degen jäste sådär. Det gick närmare två timmar och den hade bara rest sig nån cm. Men tänkte jag, in i ugnen med den så får jag se vad som händer där.

Till min lycka blev det betydligt mer fart där. Den reste sig rejält. Doften av nybagat rågbröd spred sig. Och om nom nom. Så klart.

Lediga måndagar alltså. So soft.

Surdeg, tredje gången gilt

Okej, så mitt förra surdegsäventyr som jag skrev om här var ett kort sådant. Det var inte heller min första dans med surdeg, det skedde för några år sedan och jag var väl, let's go with undewhelmed, med resultatet.

Denna gången har jag tagit det lite som det kommer. Ibland har det varit tydlig aktivitet i surdegen och jag har bakat runt 5 bröd. Har oftast behövt förstärka med jäst för att det ska jäsa ordentligt men då ändå kunnat njuta av den trevliga surdegssmaken. De gånger då jag inte använt jäst har brödet blivit smakrikt men också fruktansvärt kompakt.

Men idag minsann.

När jag öppnade kylen och tittade till surdegen jag inte rört på ett par dar var det full aktivitet. Riktigt sådär bubbligt och chokladmousseaktigt som det ska vara.

Då bara måste man ju baka, eller?

Jag öppnade vår kokbok, hittade ett surdegsrecept på franskt surdegslantbröd med ordentlig del rågmjöl, slängde ihop en smidig deg och la i brödkorgen.

Nu är det bara att hålla tummarna att det jäser också.

Men typ vår.

Jag kommer inte, som alla andra, klaga på vädret, kylan eller våren som aldrig tycks komma.

Jag har nämligen sett både snödroppar och knoppandes tulpaner.

Däremot tänker jag ihärdigt längta.


Händer massa spännande odling i år. Vi har startart förening på gården och ska få grannarna att odla. Hoppas på att jobba vidare med Stadsjord och Kvartersodlat när säsongen väl kommer igång. Och anlägger en pedagogiskt grönsaksodling på skolan där jag jobbar.

Ändå känns allt långt borta. Men på fönsterbrädan knoppar kronärtskockorna och chilin. Så det så.